Nu är det dags att ta klivet rakt ut, det får bära eller brista. Det börjar så bra och sedan så rinner det bara ut i sanden.
Varför är det så hela tiden? Är motivationen stark men för kort en sådan där spontan idé som brinner starkt men kort eller är den helt enkelt bara gnistor som inte tänder elden fullt ut.
Det bästa är väl att inte inte lova för mycket utan bara se tiden an.
Som förälder har man alltid varit i den situationen när barnen varit små att erfarenheten lärt en att inte hålla det man vet är svårt att hålla för saken är den att sagt ord gäller även om det visar sig vara obekvämt eller något man ångrar.
Har tagit ett fast tag om tjurens horn och inväntar resultat, antingen blir jag avkastad eller så orkar jag följa med på en krumbuktig tur.

Vi hörs!